Psykets genetik: I teorin kan icke önskvärda beteenden
hos hundar förändras eller undvikas genom noggrann
uppmärksamhet på inverkan från ärftliga faktorer. I
verkligheten föder vi dock fortfarande mest upp hundar med tanke
på utseende och kroppsbyggnad. Genom att göra så, behåller vi i
hundens arvsmassa ett genförråd av något som endast kan
beskrivas som skadliga recessiva gener. En undersökning av
tjänstehundar i svenska armén antydde emellertid att mentala
egenskaper som vänlighet, tillgänglighet och vilja att försvara
har lågt nedärvningsvärde. Därför tillämpas en enklare väg,
tidig inlärning, för att förändra hundens psyke på dessa
områden. Vi måste komma ihåg att det inte spelar någon roll hur
vi manipulerar med hundens arvsfaktorer, den är ändå begränsad
till den repertoar som den har ärvt från vargen. Om vi lär oss
förstå gränserna för förändringar kan vi ha större framgång med
att förändra hundens psyke.
Hjärnan: Den behöver stora mängder bränsle för att
fungera på rätt sätt. Vikten cirka en procent av kroppsvikten
tar emot tjugo procent av blodet som hjärtat pumpar ut. Hjärnan
lagrar information på två sätt. Den lagrar information om hur en
händelse förhåller sig till en annan, "betingad reflex" och
"klassisk betingning". Det andra sättet kallas "instrumentell
betingning", eller med en mera allmän och vidare benämning
"försök och misstag". Vid födelsen kan hundens hjärna
kontrollera hjärtverksamhet, andning och jämvikt och den har
sannolikt mycket stor förmåga att reparera sig själv. Strax före
födelsen finns betydligt fler hjärnceller än vid födelsen. Den
nyfödda valpen kan inte kontrollera sin kroppstemperatur men
dess ansiktsnerver är utvecklade, och den använder sitt huvud
som en sond. Luktsinnet är utvecklat. När den är två till tre
veckor kan hjärnan kontrollera kroppstemperaturen och
ämnesomsättningen. Vid fyra veckors ålder har den en
rumsuppfattning, vilken del av dess kropp som vidrörs. Vid fem
veckor kan den håll sig vaken om den vill. Lätt sömn utvecklas
inte hos en valp förrän efter fem veckor. Tillväxten av hundens
hjärna är klar efter sex månader. (Människan arton månader)
Hunden motiveras av andra orsaker än dem vi upplever och tar
hänsyn till och konflikten mellan vad hunden "instinktivt" vill
göra och vad vi vill att den skall göra kan åsidosättas,
antingen genom att öka den belöning hunden får när den lyder oss
i stället för sig själv, eller genom att straffa den för dess
"normala" beteende. Storhjärnbarken har ett s.k. "dataminne".
Alla tidigare erfarenheter finns lagrade i hjärnans minnescentra
och det är därför hundar genast känner igen människor eller
andra hundar som de inte har träffat på många år.
Om vi kan lära oss någonting om hundens hjärna är det detta. Om
en ung hund utsätts för "superstimulering" d.v.s. om den får
höra starka ljud, får se ljusblixtar, om den måste balansera på
ett lutande plan några minuter varje dag kommer den att utveckla
en större hjärna. En hund som inte får någon stimulans kommer
att få en mindre hjärna. Vi kan påverka detta genom att ge den
bästa tänkbara miljö under valptiden.
Sinnena: Hur skall vi någonsin kunna föreställa oss
hundens enorma förmåga att särskilja tusentals olika dofter,
ibland så svaga som en del av ett ämne på en miljon delar luft?
Vi människor kan endast använda vår egen förmåga som referensram
och det är denna stora begränsning som hindrar oss från att
verkligen förstå hur sinnesintryck från känsel, smak, hörsel,
syn och luktsinne påverkar hundens beteende.
Känsel: Känselsinnet fortsätter att vara viktigt för
hunden under hela livet. Beröring är alltid den starkaste
belöning en hund kan få, om den inte är tränad att uppskatta
godbitar mera. När man smeker och klappar en vuxen hund som man
känner kan dess hjärtverksamhet bli lugnare, blodtrycket minskar
och hudtemperaturen sjunker. Med andra ord , smekningar lugnar
en hund. ( Detta fungerar också i andra riktningen, man blir
själv lugnare.)
|
Smak: Hunden har 1706 st. smaklökar, människan har cirka 9000 st.
En hunds smakupplevelser kan definieras med "Gott- Likgiltigt- Dåligt".
Hunden har också receptorer som reagerar på vatten. En hund kan känna
skillnad på olika vattenkvaliteter.
Hundar föredrar varm mat framför kall. Doften av maten spelar roll innan
hunden börjar äta. När den väl börjat äta är den av underordnad betydelse. I
detta skedet är det smaken och konsistensen som är avgörande. Hundar
föredrar nötkött framför något annat. Det är mer än bara lukt och smak som
påverkar hundarnas ätbeteende. Vår samverkan med våra hundar påverkar på
något sätt deras smaksinne.
Tikar är petigare med maten än hanhundar. Detta kan vara hormonellt
betingat. Ett underskott av kalcium och andra mineralämnen i dieten kan ha
stor inverkan på hundens psyke. Det kan yttra sig i ökad aggressivitet bl.a.
Vi skall komma ihåg att för hunden är det i första hand lukten som avgör hur
tilltalande födan är, därefter konsistensen och sist smaken.
Hörsel: Hunden kan höra ljud på fyra gånger längre avstånd än
människan, men den uppfattar ljud likadant som vi gör. Hundens förmåga att
höra ljud med hög tonhöjd är en sida av vargen i den. En hunds hörselskärpa
sträcker sig över åtta och en halv oktav, ungefär som människans. En hund
kan skilja mellan två toner som ligger så nära varandra som endast ett
åttondels tonsteg. Det är därför den känner igen ljudet av husses bil bland
alla andra ljud. Har hundar alltså absolut gehör? Är hundar musikaliska?
"Musik ger sinnet ro att uthärda hårt arbete och en välklingande röst
tröstar den trötte och slitne" kanske också gäller hundar.
Syn: En hund har kanske tio gånger större synfält än vad människan
har, men rakt fram på nära håll ser den tämligen dåligt. Långseendet däremot
är ganska bra. Hunden uppfattar rörelser i synfältet bra, men detaljseendet
är sämre. Om vi tar vårt eget synfält som referensram och ger det vinkeln 0
grader, är en pekingesers synfält 5-10 grader och terrierns 20-30 grader. Ju
större synfält, desto sämre synskärpa rakt framåt. Som exempel kan nämnas
att vargen har ett större synfält än många hundraser. Hundar är ytterst
uppmärksamma på nästan omärkliga förändringar i omgivningen. De är mästare
på att visuellt avläsa ett område och till och med ett känsloläge. En
fårhunds långseende är så skarpt att den kan urskilja herdens handsignaler
på upp till en kilometers avstånd.
Hundar ser bäst i dunkelt ljus. Försöksresultat visar också att hunden har
förmåga att se färgnyanser och inte enbart i svartvitt.
Till sist kan nämnas att hunden har sådan synskärpa att den kan se den
europeiska TV-bilden som består av 625 punkter per sekund. Den amerikanska
TV-bilden däremot,525 punkter per sekund uppfattas som "myrornas krig" på TV
skärmen.
Lukt: Genomsnittshunden har omkring 220 miljoner luktceller i nosen
. Om slemhinnorna i hundens nos kunde slätas ut till ett enda stycke, skulle
det vara större än dess hela kroppsyta.
Genomsnittshunden har omkring sju kvadratmeter nässlemhinna.
Genomsnittshunden har ett så känsligt luktsinne att den kan spåra och
identifiera doftämnen i så låg koncentration att inte ens den känsligaste
vetenskapliga apparatur klarar att spåra dessa. Luktsinnet är utan tvekan
det viktigaste av hundens "praktiska" sinnen, men det är också det som är
svårast att förstå. Man har försökt ta reda på om hunden med luktens hjälp
kan registrera känslolägen - vrede, sorg, glädje, depression, mentala
störningar - hos människor. Hundar är, när allt kommer omkring inbitna och
förfinade iakttagare av människor. Forskare har dragit slutsatsen att en
hunds psyke troligen var öppet för mänskliga sociala dofter och att de genom
att registrera dessa dofter "kunde tolka och integrera mänskliga beteenden,
kanske tillsammans med underliggande känslolägen".
|