|
Bra hundar har oftast bättre mentalitet än dåliga hundar och avel på bra hundar ger på sikt stabilare mentalitet. Men vad står de olika begrepp för, som beskriver hundars mentala status?
Vad en hund presterar under t.ex. jakt påverkas inte bara av hundens jaktlust. Hundens allmänna uppträdande beror också på dressyr och på olika mentala egenskaper, till exempel koncentrationsförmåga och nervkonstitution.
Hundägare använder ofta olika begrepp för att beskriva sina hundars mentala egenskaper, men ibland utan att mer ingående veta vad de olika begreppen står för.
Begreppet mentalitet uppfattas också på olika sätt av olika hundägare. God mentalitet hos en hund innebär för vissa att den är snäll och inte bits! För andra betyder det att hunden är lättsam och foglig och inte hittar på hyss. Men de begrepp som sedan mer än 50 år tillbaka har använts för att beskriva tjänstehundars mentala egenskaper, går betydligt djupare in i hundnaturen än så. Låt oss helt kort beskriva vad denna terminologi beskriver.
Tillgänglighet
Begreppet om och hur intensivt en hund söker kontakt med främmande människa. De allra flesta ser en stor tillgänglighet som en önskvärd egenskap. Faktum är dock att överdriven tillgänglighet enbart skapar problem. Idealisk tillgänglighet är då en hund inte spontant söker kontakt med främmande människor men som villig besvarar kontakt. Hundar som skyggar för eller visar rädsla för människor är givetvis inte önskvärda.
Kamplust
Begreppet beskriver hundens lust att arbeta med käkar och muskler. Hos jakthunden kommer kamplusten framför allt till uttryck i det vi menar med jaktlust. Kamplust delas in i två egenskaper, jaktkamplust och social kamplust. Den förra beskriver då hundens benägenhet att leta och förfölja, medan den sociala kamplusten beskriver själva engagemanget i bytet, samt svara emot och uppmana till kamp.
För jakthundar kan vi på motsvarande sätt tala om jaktlust och bytesintresse. Jaktlusten beskriver hundens vilja att leta eller förfölja ett byte, medan bytesintresset enbart beskriver hundens engagemang i bytet sedan det upphunnits eller dödats. Generellt sett kan vi säga att stövare i allmänhet har en stor jaktlust (stor jaktkamplust) men ett litet bytesintresse (liten social kamplust). Älghundar har däremot ofta en mer måttlig jaktlust men ett mer utpräglat bytesintresse. På våra brukshundar vill vi i jaktkamplusten att hunden startar målmedvetet, har bytesintresse och fullföljer det vill säga griper bytet.
I den sociala kamplusten vill vi att hunden svarar mot kampattityder och uppmanar själv till kamp.
Temperament
Med en hunds temperament avses "graden av livlighet i uppträdandet, graden av snabbhet i uppfattning samt viktigast av allt anpassningsförmågan till nya situationer och miljöer".
Hundar med ett livligt temperament är generellt sett mer reaktionsbenägna, utför sina uppgifter snabbt men kan i vissa situationer bli lite impulsiva. Med felaktig behandling eller dressyr uppfattas de ofta som stressade och ibland även felaktigt som nervösa. Hundar med lågt temperament är sävliga och långsamma i sitt rörelsesätt, reagerar ofta lite långsamt, men utför koncentrationskrävande uppgifter bra.
Skärpa
Skärpa avser aggressivitet, aggressivitet är förmågan att lägga tyngd och kraft i ett handlande. Aggressivitet framträder mest i de sociala funktionerna såsom social kamp, dominans, försvar och i kontakttagande.
Skärpa kan sägas vara det samma som aggressivitet. Begreppet skärpa har dock en mer positiv klang och används framförallt för att beskriva aggressiva reaktioner under arbete, det vill säga i allmänhet då ett visst mått av aggressivitet är önskvärt. När terriern visar aggressivitet mot grävlingen i grytet talar vi således om skärpa, eftersom det primärt är jaktlusten som påverkar hundens engagemang. Aggressiva beteenden räknas som avståndsökande beteenden. Ett aggressivt uppträdande har således som främsta syfte att öka avståndet till antagonisten. Av denna orsak är det sådana situationer, där hunden strävar efter att öka avståndet till ett annat djur, hund eller människa, som främst framkallar eller ökar hundens tendenser att reagera med aggressivitet.
Reaktionen vid stegrad aggressivitet karakteriseras av olika hotsignaler, som t.ex. fixering av objektet, raggresning, morrningar, munhot, visar tänder, skenattacker och därefter direkt attack med eller utan bett. Aggressiva beteenden kan förekomma samtidigt med rädsla.
Detta avspeglar sig ofta tydligt i hundens kroppshållning. Resultatet blir, i synnerhet om de båda känsloyttringarna är kraftiga, olika typer av konflikthandlingar som ibland ger ett helt vilseledande intryck av hundens verkliga sinnestillstånd. Hundar som visar rädsla och aggressivitet samtidigt utvecklas lätt till så kallade ångest-bitare, hundar som biter för att de är rädda.
|
Försvarslust
Begreppet beskriver ”hundens benägenhet att genom angrepp eller angreppstendenser försvara sig själv, sin flock och sitt revir”.
Begreppet är nära besläktat med skärpa. Försvarslusten beskriver dock bara hundens vilja att försvara. Den skärpa som den samtidigt visar vid försvaret kan således sägas vara den kraft som hunden vill ge uttryck för vid försvaret.
Nervkonstituion
Mäts i tre avseenden
Kopplingsförmåga: rätt handling, intensitet och mängd mot upplevelsen.
Koncentrationsförmåga: vidmakthålla intresse och genomföra en handling
Avreaktionsförmåga:
A förmågan att undersöka och ta kontakt efter det att retning har upphört
B förmågan att koppla av efter upplevelse och att kunna lösa nya situationer.
Givetvis har begreppet inget att göra med nervsystemets uppbyggnad. Med nervkonstution avses hundens förmåga att reagera på omgivningen på ett naturligt och ändamålsenligt sätt. Med begreppet avses således hundens sätt att tolka en retningssituation och dels dess förmåga att i denna svara med ett ändamålsenligt känslomässigt engagemang. Begreppet omfattar även hundens förmåga att koppla av vid vila, eller dess förmåga att avbryta en skärpeyttring efter ett hot. Ofta används begreppet avreaktionsförmåga för att beskriva hur snabbt en hund avbryter en emotionell reaktion och återgår till ett mer normalt sinnestillstånd. Begreppet nervkonstituion är således inte en egenskap, utan snarare en beskrivning av hur flera egenskaper samverkar. ”Goda nerver” är utan tvekan en mycket värdefull egenskap för en hund. En hund med goda nerver kan lättare läras koppla av, visar sällan omotiverad rädsla eller aggressivitet, är relativt lätt att dressera, har i allmänhet lättare att koncentrera sig uthålligt under arbete och uppträder på det hela taget balanserat och ändamålsenligt.
Hårdhet
Beskriver en egenskap och består av några anlag bl.a. avreaktionsförmågan (att glömma det som hänt och jobba vidare) d.v.s. minnesbilden av obehag som den beskrivs under nervkonstitution. Hundens anlag i dominans har inverkan.
Begreppet hårdhet, dess motsats är vekhet, beskriver en hunds benägenhet att skapa minnesbilder av lust eller olust. En vek hund reagerar kraftigt på en lust eller olustupplevelse och associerar dessa till platsen eller situationen. En vek hund blir således mer lättdresserad. En vek hund löper dock alltid risk att påverkas negativt av olustupplevelser under arbete, vilket då direkt hämmar hundens beteende och därmed hundens sätt att arbeta.
Mycket veka hundar med dåliga nerver blir dessutom synnerligen svåra att dressera, eftersom de ofta associerar obehag till fel situation. En måttligt hård hund, till skillnad från den veka hunden, övervinner självständigt obehagen och är därmed lätta i inlärning och dressyr.
Dådkraft
Är en egenskap bestående av många anlag. Viktiga faktorer är anlagen i nervkonstituion, retningströsklar/motivation (att starta en handling) aggressivitet (tyngd och kraft), dominans (lust att bestämma och hävda sig), försvarslust (att avvisa och försvara). Dessa anlag samverkar till att hunden kan övervinna rädsla och genomföra ett funktionellt arbete.
Begreppet kan närmast förklaras med ordet mod eller mer ingående, hundens förmåga att övervinna rädsla. En hund som inte visar rädsla i en viss situation har inte nödvändigtvis god dådkraft. För att bedöma dådkraften måste hunden först bli rädd. En hund som trots en viss rädsla går fram och undersöker det som uppfattas som farligt visar däremot prov på dådkraft. Dådkraftiga hundar visar oftast heller inte omotiverad rädsla och är därför i allmänhet säkrare i till exempel umgänget med barn och främmande människor som kanske har ett annorlunda beteende, t.ex. människor med haltande gång eller går med kryckor, än hundar med liten dådkraft.
Bättre hundar
får vi om vi använder avelsdjur från kullar där hela kullen är mentalbeskriven och testad med bra resultat, och även att avelsdjurens föräldrar och deras syskon bör vara mentalbeskrivna och testade med bra resultat och en jämnhet i kullen, alltså inte några stora skillnader i beteenden mellan syskonen i kullen. Då är möjligheten större att jag får den hund som jag önskar mig.
Lars-Anders.
|
