image
Det finns fyra olika center i hundens hjärna för hot och aggressivitet.
De är oberoende av varandra och utlöses var för sig.


Hastigt rädd
Dominans

Resursförsvar/aggressivitet (revir, egna prylar o.s.v.) Aggression är ett beteende som utlöses lättare för varje gång . Du kan minska aggressiviteten genom att aldrig låta den utlösas .
Öka ledarskapet i dessa situationer.


image
Aggressivitet uppstår i situationer då hunden är rädd för något, eller ämna försvara någon form av resurs samt som åtgärd vid uttröttning vid en sista pressande ansträngning för att avsluta, eller bli av med, en ”aktivitet”.
Oftast visar hunden aggressiva beteenden enbart som hot via kroppshållning, morrningar, tandblottande, skenattacker utan bett etc.
Vid regelrätta angrepp med bett, t.ex. strävan efter högre rang inom flocken (dominansuttryck), vid territoriellt försvar, under födokonkurrens, i försvar av valpar eller andra flockmedlemmar kommer aggressiviteten till tydligt uttryck. Smärta och rädsla kan också ge upphov till aggressiva handlingar.
Det är sannolikt lika skrämmande och gör lika ont oavsett om hunden sitter fastbiten i mitt ben beroende av kamplust eller aggressivitet. Men för att förstå och kunna åtgärda problemet är det av stor betydelse att urskilja orsakerna till bitandet.
Ena dagen förfasas vi över att en tio års pojke dödats av grannens vakthund. Nästa dag ärar vi en hund av samma ras, som omintetgör en kidnappares försök att ta en baby genom att rusa efter och hugga förövaren.
Paradoxalt nog kan den kvalitet hos hunden som värderas högt, i de flesta fall vara skräckinjagande i en annan situation.
En och samma kapacitet kan alltså upplevas på totalt motsatt sätt, beroende av ur vilken vinkel man ser den.
Men hunden kan aldrig inse detta!
Det är vi som måste vägleda den till att utföra beteendet i de situationer vi anser det önskvärt eller befogat.
Vi måste ge hunden rätta tecken och förväntningar.
Detta sker genom god fostran, med träning och lydnad anpassad till det arbete hunden förväntas utföra!

Därför blir hunden arg !
Försvar av reviret, ett byte eller sin mat är olika anledningar till varför en hund visar aggressivitet. Även konflikter om rangordningen i flocken kan leda till aggressivitet. Många gånger är det vi människor som bäddar för aggressivitet mellan hundar eller mellan hund och människa

Aggressivitet är ett känsloladdat ord som, när det förekommer i hundsammanhang, ofta förknippas med mentalt svaga hundar. Men aggressivitet är en mycket grundläggande funktion hos alla djur – även hos hundar. Etologerna använder, just med tanke på den känsloladdade innebörd som ordet fått, all mer sällan ordet aggressivitet. I stället brukar man tala om gonistiska, det vill säga avståndssökande, beteenden. Det beskriver mer exakt vad aggression egentligen syftar till. För att bättre förstå varför, ska vi titta lite närmare på i vilka situationer som aggressivitet förekommer hos hundar.

Försvar!
Definitionen på revir är just försvarat område. En hund som försvarar tomten mot människor eller andra hundar har uteslutande ambitionen att mota bort individer som närmar sig tomten. Lyckas hunden, det vill säga om den potentiella inkräktaren avlägsnar sig, har hunden lyckat i sitt uppsåt. När så sker blir hunden alltid mer benägen att visa aggressivitet även nästa gång.
Somliga jakthundar vaktar ett fällt byte. Framförallt finner vi detta hos så kallade bytesmedvetna hundar. Bytesförsvaret kan riktas både mot andra hundar och människor.
Det är också vanligt att hundar vaktar sin mat. Även i detta fall handlar det om att försöka skrämma bort en konkurrent som kan tänkas ta hundens mat.

Rangkonflikter!
Den enda situation där aggression inte direkt syftar till att skrämma bort en annan individ är vid rangkonflikter. Syftet är då i stället att få antagonisten att underkasta sig, till exempel genom att lägga sig på rygg och visa underkastelse. Ofta förekommande aggressioner mellan individer i en hundflock tyder därför på att rangordningen mellan individerna inte är helt
utklarade. Under förhållanden då den inbördes statusen är tydlig är direkta aggressioner mellan individerna ovanliga.

Dämpar aggressionen!
Underkastelse är ett så kallat aggressionsdämpande beteende. Det förekommer uteslutande hos sociala djur, just för att dämpa aggressioner mellan individerna så att medlemmarna kan fungera tillsammans i grupp. Bland etologer betraktas aggressionsdämpade beteenden som grunden för utvecklandet av sociala beteenden.
Som aggressiva beteenden räknas alla former av hot eller skenattacker. Morrningar, munhot och skenattacker visas vid en successivt stegrad aggression. Samtidigt avspeglar kroppshållningen i övrigt hundens känslostämningar. En synnerligen självsäker och mycket aggressiv hund rör sig på styva ben, med hög svans och huvud. Samtidigt fixeras antagonisten med blicken.
På sätt och vis kan rädsla ses som aggressionens motsats. Reaktionen vid rädsla är undvikande beteenden, eller vid kraftig rädsla , flykt. Medan aggressioner uteslutande riktas mot andra individer, kan snart sagt alla situationer som hunden upplever som farliga utlösa rädsla. Om närvaron av en annan hund utlöser rädsla kan situationer samtidigt också utlösa aggressivitet. I sådana konfliktsituationer, då hunden är både rädd och aggressiv, är reaktionerna ofta svåra att förutsäga. Hundar pendlar mellan de båda funktionerna och vid överslag åt endera hållet blir reaktionen ofta okontrollerbar.

Ångestbitare!
Aggressiva reaktioner med inslag av rädsla visas ofta som så kallat defensivt hot medan aggression utan inslag av rädsla benämns offensivt hot.
Vid offensivt hot hålls vanligen öronen upprätta. Munhotet är kort, distinkt och uteslutande främre delen av tandgarnityret exponeras, samtidigt som blicken självsäkert riktas mot antagonisten. Vid defensivt hot däremot hålls öronen bakåtstrukna och även bakre delen av garnityret exponeras, samtidigt som blicken inte är riktad direkt mot objektet som hotas.




Den osäkerhet som kommer till uttryck i det defensiva hotet avspeglar sig också i kroppshållningen. Huvudet och även svansen hålls lågt, ofta mellan benen när hunden är riktigt rädd.
Hundar som visar aggressivitet därför att de är rädda benämns ofta ångestbitare. Förekommer sådana yttringar ofta är detta tecken på att hunden har allvarliga mentala brister. Om en hund endast visar tendenser att visa sådana reaktioner i ett visst sammanhang är förklaringen sannolikt att den tidigare blivit allvarligt skrämd. De aggressiva tendenserna kan då ofta försvinna genom att själva rädslereaktionen tränas bort.

Aggressiviteten ökar!
Som vi tidigare sagt är aggressiva beteenden främst avståndsökande. Med undantag för aggression som har sin grund i rädsla, innebär detta att alla situationer som leder till att hunden lyckas i sitt uppsåt, det vill säga att öka avståndet till antagonisten, ökar dess tendenser att framgent visa aggressivitet. Om valpen försvarar matskålen genom att hota och visa tänder och vi som ett resultat av detta drar oss undan, har hunden lyckats i sitt uppsåt. Tendensen att vid aggressivitet i sådana situationer ökar därmed. Det är därför som hundrädda förare ofta får aggressiva hundar. Den respekt de visar för hunden leder till att hunden successivt lär sig att tillskansa sig fördelar genom att visa aggressivitet.
Inte sällan ökar vi en hunds tendenser att visa aggressivitet utan att vi direkt är medvetna om det. Hundar som rastas lösa på tomten vill ofta försvar tomten, det vill säga reviret, när en fotgängare närmar sig. Hunden skäller lite hotfullt när fotgängaren passerar. Just det faktum att fotgängaren passerar och avlägsnar sig, leder ofta till att aggressiviteten ökar, eftersom hunden uppfattar det som att den lyckats i sitt uppsåt att skrämma bort inkräktaren. Man bör därför undvika att placera sin hundgård direkt i anslutning till en väg eller stig där fotgängare ofta passerar.
Många älghundar visar aggressivitet mot andra hundar och vilket ofta skapar stora problem, även mot människor vid en fälld älg. Ibland är problemen så omfattande att hunden inte låter passkytten komma fram och ta ur älgen.
Även här har problemet utvecklats ur ett beteende som först inte betraktades som något problem, men som efterhand utvecklats till ett sådant. Unghunden markerar kanske de första gångerna när skytten kommer fram till älgen. Är personen hundrädd retirerar han eller hon när hunden morrar, och inväntar hundägaren.
Att hunden på detta sätt lyckas i sitt uppsåt att få främmande människor att retirera, gör den nästa gång ännu mer aggressiv i liknande situationer. Acceptera därför aldrig att unghunden försvarar bytet. Ta hunden lugnt och bestämt åt sidan så att den åtminstone inte får någon fördel av att visa aggressivitet.
 
Ingen hämndaktion!
Många människor ser aggressivitet som någon form av hämndaktion. Med detta som utgångspunkt kan hundägare lätt förledas att tro, att bara en hund får göra som den vill så blir den ”snäll”, vilket i detta sammanhang betyder ”inte aggressiv”. Hundägare med denna uppfattning ger ofta hunden friheter som gör att den blir mer aggressiv. Om man med samma typ av resonemang försöker bestraffa hunden när den blir aggressiv kan resultatet också bli fel. Hos framförallt vuxna hundar kan detta leda till att hunden uppfattar attityden som en provokation, hunden svarar upp med kampattityder vilket innebär att den också blir aggressivare. Vill man bryta ett aggressivt beteende gör man detta enklast genom ett lugnt och bestämt uppträdande. Bästa sättet är ofta att ställa krav på hunden. Kommendera den att lägga eller sätta sig. En god lydnad är bästa receptet mot oönskad aggressivitet.
 
Skärpa!
Ofta använder vi begreppet skärpa när vi vill att hunden ska visa aggressivitet under arbete. Vi talar således om att hundar är aggressiva mot människor och andra hundar, medan terriern och taxen visar skärpa mot räven i grytet. Vi talar om hundar som har rovdjurskärpa och mer sällan om hundar som är aggressiva mot rovdjur.
När bruks- och tjänstehundar mentaltestas talar man också om skärpa, eftersom ett visst mått av skärpa är önskvärt hos de flesta brukshundar. Bland jakthundarna är det framförallt vissa terriers som visar mer påtaglig skärpa. Bland spetsar ser vi ibland också individer som har en viss skärpa.
Det förefaller emellertid som om skärpan hos de flesta hundraser håller på att försvinna. Orsaken är att vi numera sällan utnyttjar skärpan under dressyr och jakt. Dessutom har den, jämfört med tidigare, annorlunda hundhållningen gjort att vi inte accepterar aggressivitet hos våra hundar. De flesta hundar är idag innehundar som ska kunna fungera tillsammans med familjen. När de flesta jakthundar uteslutande stod i hundgård var problemet med aggressiva hundar mindre.
Håller vi oss med hundar med mycket skärpa förutsätter detta en något annorlunda hundhållning. Till exempel den som har flera tyska jaktterrier håller inte dessa samlade i samma hundgård. Individer med liten eller obetydlig skärpa kan däremot ofta utan bekymmer hållas i relativt stora flockar utan att det medför några problem.
Det förefaller i detta sammanhang som om de engelska raserna på jakthundsidan visar mindre skärpa än vad man finner bland de kontinentala raserna. Kanske är detta ett resultat av att engelsmännen av tradition håller stora grupper av hundar i samma flock och att man därför strävar efter att få fram hundar med obetydlig skärpa.
 
Inom arten!
Bland vilda djur riktas aggressioner företrädesvis mot individer av samma art. Ett undantag från denna regel är försvar av ungar. Flocken eller föräldrarna visar då aggressivitet mot alla individer som kan skrämmas bort från ungarna. Om detta inte låter sig göras väljer man en annan strategi. Antingen att honan trycker och på så vis försöker undvika att bli upptäckt eller att hon genom att spela skadad försöker locka bort hotet från ungarna.
Om aggressioner framförallt riktas mot individer av samma art kan man ju fråga sig varför hundar riktar aggressivitet mot människor. Frågan är relativt enkel att besvara. Det faktum att vi låter hundvalpar växa upp tillsammans med oss gör att de präglas på oss, vilket i sin tur innebär att de socialt identifierar sig med oss. I och med detta samverkar hundar med oss på samma villkor som i umgänget hundar emellan.


image