Aggressiviteten ökar!
Som vi tidigare sagt är aggressiva beteenden främst avståndsökande. Med undantag för aggression som har sin grund i rädsla, innebär detta att alla situationer som leder till att hunden lyckas i sitt uppsåt, det vill säga att öka avståndet till antagonisten, ökar dess tendenser att framgent visa aggressivitet. Om valpen försvarar matskålen genom att hota och visa tänder och vi som ett resultat av detta drar oss undan, har hunden lyckats i sitt uppsåt. Tendensen att vid aggressivitet i sådana situationer ökar därmed. Det är därför som hundrädda förare ofta får aggressiva hundar. Den respekt de visar för hunden leder till att hunden successivt lär sig att tillskansa sig fördelar genom att visa aggressivitet.
Inte sällan ökar vi en hunds tendenser att visa aggressivitet utan att vi direkt är medvetna om det. Hundar som rastas lösa på tomten vill ofta försvar tomten, det vill säga reviret, när en fotgängare närmar sig. Hunden skäller lite hotfullt när fotgängaren passerar. Just det faktum att fotgängaren passerar och avlägsnar sig, leder ofta till att aggressiviteten ökar, eftersom hunden uppfattar det som att den lyckats i sitt uppsåt att skrämma bort inkräktaren. Man bör därför undvika att placera sin hundgård direkt i anslutning till en väg eller stig där fotgängare ofta passerar.
Många älghundar visar aggressivitet mot andra hundar och vilket ofta skapar stora problem, även mot människor vid en fälld älg. Ibland är problemen så omfattande att hunden inte låter passkytten komma fram och ta ur älgen.
Även här har problemet utvecklats ur ett beteende som först inte betraktades som något problem, men som efterhand utvecklats till ett sådant. Unghunden markerar kanske de första gångerna när skytten kommer fram till älgen. Är personen hundrädd retirerar han eller hon när hunden morrar, och inväntar hundägaren.
Att hunden på detta sätt lyckas i sitt uppsåt att få främmande människor att retirera, gör den nästa gång ännu mer aggressiv i liknande situationer. Acceptera därför aldrig att unghunden försvarar bytet. Ta hunden lugnt och bestämt åt sidan så att den åtminstone inte får någon fördel av att visa aggressivitet.
 
Ingen hämndaktion!
Många människor ser aggressivitet som någon form av hämndaktion. Med detta som utgångspunkt kan hundägare lätt förledas att tro, att bara en hund får göra som den vill så blir den ”snäll”, vilket i detta sammanhang betyder ”inte aggressiv”. Hundägare med denna uppfattning ger ofta hunden friheter som gör att den blir mer aggressiv. Om man med samma typ av resonemang försöker bestraffa hunden när den blir aggressiv kan resultatet också bli fel. Hos framförallt vuxna hundar kan detta leda till att hunden uppfattar attityden som en provokation, hunden svarar upp med kampattityder vilket innebär att den också blir aggressivare. Vill man bryta ett aggressivt beteende gör man detta enklast genom ett lugnt och bestämt uppträdande. Bästa sättet är ofta att ställa krav på hunden. Kommendera den att lägga eller sätta sig. En god lydnad är bästa receptet mot oönskad aggressivitet.
 
Skärpa!
Ofta använder vi begreppet skärpa när vi vill att hunden ska visa aggressivitet under arbete. Vi talar således om att hundar är aggressiva mot människor och andra hundar, medan terriern och taxen visar skärpa mot räven i grytet. Vi talar om hundar som har rovdjurskärpa och mer sällan om hundar som är aggressiva mot rovdjur.
När bruks- och tjänstehundar mentaltestas talar man också om skärpa, eftersom ett visst mått av skärpa är önskvärt hos de flesta brukshundar. Bland jakthundarna är det framförallt vissa terriers som visar mer påtaglig skärpa. Bland spetsar ser vi ibland också individer som har en viss skärpa.
Det förefaller emellertid som om skärpan hos de flesta hundraser håller på att försvinna. Orsaken är att vi numera sällan utnyttjar skärpan under dressyr och jakt. Dessutom har den, jämfört med tidigare, annorlunda hundhållningen gjort att vi inte accepterar aggressivitet hos våra hundar. De flesta hundar är idag innehundar som ska kunna fungera tillsammans med familjen. När de flesta jakthundar uteslutande stod i hundgård var problemet med aggressiva hundar mindre.
Håller vi oss med hundar med mycket skärpa förutsätter detta en något annorlunda hundhållning. Till exempel den som har flera tyska jaktterrier håller inte dessa samlade i samma hundgård. Individer med liten eller obetydlig skärpa kan däremot ofta utan bekymmer hållas i relativt stora flockar utan att det medför några problem.
Det förefaller i detta sammanhang som om de engelska raserna på jakthundsidan visar mindre skärpa än vad man finner bland de kontinentala raserna. Kanske är detta ett resultat av att engelsmännen av tradition håller stora grupper av hundar i samma flock och att man därför strävar efter att få fram hundar med obetydlig skärpa.
 
Inom arten!
Bland vilda djur riktas aggressioner företrädesvis mot individer av samma art. Ett undantag från denna regel är försvar av ungar. Flocken eller föräldrarna visar då aggressivitet mot alla individer som kan skrämmas bort från ungarna. Om detta inte låter sig göras väljer man en annan strategi. Antingen att honan trycker och på så vis försöker undvika att bli upptäckt eller att hon genom att spela skadad försöker locka bort hotet från ungarna.
Om aggressioner framförallt riktas mot individer av samma art kan man ju fråga sig varför hundar riktar aggressivitet mot människor. Frågan är relativt enkel att besvara. Det faktum att vi låter hundvalpar växa upp tillsammans med oss gör att de präglas på oss, vilket i sin tur innebär att de socialt identifierar sig med oss. I och med detta samverkar hundar med oss på samma villkor som i umgänget hundar emellan.